Bollen är i rullning

Just nu planerar jag och Lucy för fullt. Ett samarbete med en vän som också gått utbildningen Arbete med hund på Örkelljunga är på gång. Jag kommer att skriva mer här så fort vi får mer bekräftat.

Ha det fint i vårsolen! 🙂

dsc_0745-2

Annonser

Diplomerad Resurshundförare

I slutet av 2015 blev jag klar med min ettåriga utbildning på Örkelljunga UC Hund. Det har varit ett fantastiskt år och jag har lärt mig så mycket, lärarna har varit de bästa jag haft!

Jag fick diplomeringen Resurshundförare och följande betyg.

Träning av Hund A
Lärande och utveckling A
Vård och omsorg B
Mental träning B
Entreprenörskap A

Jag fick även diplom för avklarad tränarutbildning i klickerträning och nose work.

Ur mitt personliga intyg,
”Charlotte har under hela utbildningsåret visat en imponerande förmåga att se helheter och göra insiktsfulla analyser, såväl utifrån egna erfarenheter liksom utifrån teorier och forskning. Hon har visat en mycket hög kunskapsnivå i klickerträning i både teori och praktik, samt presenterat kreativa och insiktsfulla lösningar för att få andra – såväl människor som hundar – att växa utifrån sina unika förutsättningar. Projektarbetet inriktades på hunden som resurs inom äldrevården, där Charlotte med väl genomtänkta upplägg och stor omsorg om deltagarna bland annat inriktat sig på minnesträning och socialt samspel.”

Jag är supernöjd och ser fram emot vad 2016 har att erbjuda! 😀
Lucy och jag ska träna massor så får vi se vad vi hittar på härnäst med En hjälpande hund.

På skolans hemsida finns diplomerade resurshundförare för 2015. Än så länge är jag den enda i Stockholm, finns någon på just din ort?
Gå in och titta!—> Resurshundförare 2015

Läs mer om konceptet resurshund på följande länk.
http://www.resurshund.se/om-konceptet-29804191 

Hoppas ni har det fint ute i snön!

DSC_0962

Lucy med sin kompis Lisen

Resvägen

Det tar ungefär en och en halv timme för mig och Jackopo att åka kollektivt till åkersberga där vi genomfört projektet. Det är ganska lång tid och för att göra det lite roligare för Jackopo planerade jag in aktiviteter på vägen.
Vid universitetet finns det väldigt vacker natur så jag passade på att ta en promenad med honom där när vi gick till och från roslagsbanan. Det gjorde även resan trevligare för min del. 🙂

På roslagsbanan brukade det inte vara så mycket folk, så där kunde vi passa på att leka medJackopos favoritboll. Jag satte mig alltid längst fram i mittenvagnen för där är det lite avskilt och man kan kasta bollen från ena sidan till den andra i vagnen utan att störa de andra passagerarna. Här passade jag även på att göra några trick med Jacko. Det fungerade som väldigt bra tidsfördriv och jag upplevde att Jackopo var på mycket bättre humör när vi kom fram när vi lekte på vägen.

Jackopo på Roslagsbanan

Jackopo på Roslagsbanan

På hemvägen var Jackopo oftast trött efter aktiviteten så han vilade eller sov i mitt knä hela vägen. Promenaden vid universitetet på vägen hem gjorde även att vi missade den värsta rushen på tunnelbanan hem.
Det gäller att hitta sina knep för att göra resan i kollektivtrafiken roligare. 😉

Solskiftet

Eftersom vi testade ett nytt upplägg förra veckan såg dagen på Solskiftet också lite annorlunda ut än de två första gångerna. Jag och Jackopo besökte personer en och en istället för i grupp.

Jag gillar det här upplägget eftersom man får mer kvalitetstid med deltagaren och kan prata mer djupgående om saker och ting. Bara ha fullt fokus på en person liksom. Däremot tappar man en del av det sociala som man får av att vara i en grupp. Båda uppläggen är bra på olika sätt kan man väl säga, det kändes väldigt givande för min del att få testa båda! 🙂

Jackopo med 100-åringen Birgit

Jackopo med 100-åringen Birgit

Besöken såg lite olika ut, en person ville göra trick och konster med Jackopo och en annan var väldigt trött och ville hellre vila och prata medan hunden låg bredvid i sängen.

Jackopo myser med Helvi

Jackopo myser med Helvi

Det jag tycker är så kul med varje träff är att Jackopo verkar växa med uppgiften varje gång vi kommer på besök. Han viftar på svansen redan i entrén och går raka vägen till den avdelning där vi brukar hålla till. Han känner igen folk nu och blir jätteglad av att se en viss person även om denne kanske inte har ett minne av honom. Det spelar ingen roll, jag upplever att de han träffar blir väldigt glada av att få hälsa på en lycklig hund som visar dem kärlek. Vem kan motstå det? Man kan inte bli annat än glad!
Jag är supernöjd med den här matchningen av hund och så glad över att Jackopo har tagit sig an uppgiften med sån skicklighet.

Korttidsenheten

Under vårat besök på korttidsenheten förra veckan testade vi ett nytt upplägg. Istället för att ha en hundaktivitet i grupp fick några deltagare ensamtid med Jacko (och mig förstås, men det är hunden som är roligast).

Vi började med att besöka en kvinna, vi kan kalla henne Berit, som hade en väldigt dålig dag.  Hon var förvirrad, ledsen och arg, och skrek till och från.
När vi kom in på Berits rum var hon helt på det klara med vad Jacko skulle göra – han skulle ligga bredvid henne i sängen. Jackopo hoppade upp och lade sig vid hennes sida medan hon klappade honom. Medan Berit klappade började hon berätta om det som upprört henne, jag lyssnade och bekräftade att jag hörde vad hon hade att säga. Även om jag inte kunde erbjuda en lösning verkade hon lugna sig när hon fått ut det hon ville ha sagt och jag kunde styra samtalet till mer positiva ämnen. Vi pratade en lång stund och Jackopo rörde sig inte från Berits sida. När vi skulle vidare till nästa rum tvekade Jackopo lite på om han verkligen skulle gå där ifrån eftersom Berit blev upprörd igen så fort han lämnade hennes sida. Ibland önskar man att man kunde dela på sig så att man kunde vara hos alla samtidigt, men det går ju tyvärr inte.
Det väldigt uppenbart att det var hundens närvaro som lugnade Berit och kunde få henne på andra tankar. Tänk om man hade resurser till att ha fler hundar inom vården så att Berit kunde få träffa en hund varje dag. Jag tror det skulle betyda mycket!

De andra besöken var lite lugnare och vi hade trevliga stunder med hundgos och uppvisning av trick.
Innan vi skulle gå fick jag nöjet att höra från en i personalen att hon för första gången på många år vågat ha en hund i famnen. Hon var nämligen väldigt hundrädd tidigare, men Jackopo gick bra. Det kändes jättekul att höra att Jackopo även påverkat personer runt omkring deltagarna. Han är verkligen en liten glädjespridare!

Vi tog en promenad vid brunnsviken på vägen hem

Vi tog en promenad vid brunnsviken på vägen hem.

Varför straffar du din hund?

Jättebra poddcast om hundträning där dem förklarar varför straff inte kan påverka ett beteende om motivationen finns hos hunden att genomföra beteendet igen.
Straff påverkar bara beteendet tillfälligt eftersom straffet bleknar över tid till skillnad från motivationen. Om man istället kan lyckas ändra motivationen till hundens beteende kan man få ett mer långsiktigt resultat. Det gör man enklast med snälla metoder, till exempel shaping.

Ett straff erbjuder ju inget alternativ till rätt beteende. Hur ska hunden veta vad den ”får göra” om man bara straffar och inte erbjuder ett alternativt beteende? Relationen mellan hund och ägare blir dessutom skadad eftersom eftersom hunden vet att ett straff kan komma när som helst.

Värt att ta sig en tankeställare, Varför straffar man sin hund? Finns det andra sätt att få fram ett önskvärt beteende?

Jag vill även passa på att tipsa om en jättebra bok av Karen Pryor som vi använt i utbildningen – Skjut inte hunden. Den handlar om beteenden hos både människor och djur och hur straff eller belöning påverkar en individs motivation att genomföra ett beteende. Superbra om man vill lära sig mer om positiva träningsmetoder, den är lättläst och humoristisk. 🙂

Här hittar ni länken till podden med Anders Hallgren, Eva Bodfält m.fl.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/633307?programid=4834

DSC_0573 (2)

Min syster tränar Jackopo

Projektet har börjat!

Nu har jag och Jackopo hunnit med två besök på Solskiftet och ett på Österåker kommuns korttidsenhet. Det har gått strålande och vi längtar redan till nästa vecka!

Vid första besöket på Solskiftet lärde Jackopo och jag känna deltagarna genom samtal, hundgos och godissök. Jackopo var väldigt nöjd över uppmärksamheten och satt gärna i olika personers knä. Här på bilden ser ni honom med Ann-Marie. Hon tycker väldigt mycket om hundar och har själv en Jack Russel terrier.

Jackopo och Ann-Marie

Måndagen därpå fick Ann-Marie och de andra chansen att visa sina kunskaper som hundtränare. Vi gick igenom grunderna i klickerträning och tränade Jackopo på att lägga nosen i olika personers handflata.
Efter en välförtjänt myspaus avslutade vi med att spela lite hundbowling! Det går alltså ut på att hunden får agera bowlingklot. Vi ställde upp några käglor, radade upp oss och gjorde Jackopo redo. Sedan gällde det att i tur och ordning slänga in hundgodis mellan käglorna. Jackopo sprang efter och ner föll käglorna! Hur kul som helst! 🙂

Idag gjorde jag och Jackopo premiärbesök på korttidsenheten. Där blev vi varmt välkomnade i receptionen där de kände igen Jackopo från facebook. Österåkers kommun hade nämligen delat en bild på Jackopo och Birgit som fyller 100 år i år. Jättekul! 😀 Det är många som uppskattar att man användar hund inom vården.

På korttids lärde vi känna varandra i grupp på samma sätt som på Solskiftet. Deltagarna fick berätta om sina hunderfarenheter och i och med det kommer fler minnen upp. Det är så kul att få träffa dessa människor och se hur Jackopo sprider glädje bland dem. Någon som varit på dåligt humör kan lysa upp när hunden kommer in i rummet och få komma på andra tankar för en stund.

Nu vilar vi upp oss och planerar inför nästa veckas träffar.

Inspirerande radioprogram

Jag vill tipsa om det här radioprogrammet med Kjell Enhager. Han berättar om sitt jobb som instruktör, ledarkskapskonsult och föreläsare på ett humoristisk och fängslande sätt. Jag tar med mig många guldkorn som jag kan få användning av efter utbildningen. Fungerar verkligen en glassboomerang? Jag vet inte, men OM den gör det.. hur skulle jag använda den då? 😃 In, lyssna, inspireras!

Jag blev på så bra humör av att lyssna på programmet att jag var tvungen att prata om det när jag kom till jobbet. Det visade sig att min kollega träffat Kjell för 20 år sedan och än idag använder sig av knepen han gav henne då. Motion creates emotion. Om du visar ett glatt kroppsspråk så lurar du kroppen att du är glad. När man är nere så går man t.ex. ofta med hängande axlar och blicken ner i backen. Prova istället att sträcka på ryggen, lyft blicken och le! Du märker nog att det är lättare att le om du tittar uppåt, mungiporna dras liksom upp. Det kanske inte löser alla dina problem men du kommer förmodligen att må lite bättre. Det är värt att testa!

Kjell

Förberedelser

Förberedelserna inför vår första träff på Solskiftet är i full gång!
Under första träffen tänkte jag att vi ska lära känna varandra genom samtal och hundgos. Efter det ska deltagarna få träna lite finmotorik med hjälp av pussel.

Lucy hjälper till genom att kolla så att det går att få ut godis ur det här hundpusslet. Hon kan intyga att pusslet är i fullt fungerande skick! Jackopo kommer få chansen att testa själv på måndag.

Det känns jättekul och förväntansfullt!

Hundpussel